Om Lias i sydöstra Skåne

*,dK

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSOKNING. --

S E K. C.

---

_ _ Afhandlingar och uppsatser. .-

p

L I A S I SYDOSTRA

p

MED 1 KARTA OCH 3 TAFLOR.

AFTKTCK C K KOSGL. S Y . YET.-AKAD. HAKDI,. BI). 2 2 . N:O G .

STOCKHOLJI, ISSS. r.

BOKTRYCI<ERIET.

A. F O I I S ' P I : ~ ' & ~ SOSER.

-

SKWNE.

JOH. CHR. MOBERG.

KONGL.

--

x ,\pLt ~ d 8 r h &

N:o 99.

-- -- - -

Literaturförteckning, %ngif\-ande f~~llstanclig titel till de rigtigaste af de arbeten, sorn i och för deiiila afhandlirig ailvandts. Inoin paierites efter de respektive titlarne aro angifna de förkortningar deraf, sorn i afhandlingen begagnats. 1833-1834. 1842-1845. 1860. 1877. 1876. 1871. 1852. 1884.

1852.

1861. 1864. 1864, 1867, 1837. 1870. 1872. 1838. 1826---1844. 1887.

AGASSIZ,L. llecherclies sur les poissons fossiles. Tome I I I . Neuchatel. (= Poissoiis fossiles) II Etudes critiques sur les mollusques fossiles. Moiiographie des Mpes. Xeiichatel. (= Moriogr. des Myes) ANDREE, R. Zur Kent,niss der Jurageschiebe von Stettin und Königsberg. Zeitschr. d. Deutsch. geol. Gesellsch., sidd. 573-591. Berlin. (= Jurageschiebe) ASGELI~V, N. P. Geologisk öfversigtskarta öfver Skåne nied ?ttföljaiide text. Luiid. (= Ofversigtskarta öfver Skåne). Kartan ar tryckt 1859 i Miiiicheii, nieii iitgafs först 1 8 7 7 jemte texteii genoni B. LUNDGKEN. BLAKE,J. F. Se TATE, R'. BILAUSS,D. Der uiitere Jura iin iiordwestlichen Deiitschlaiid v011 der Grenze der Trias bis zii den hmaltlieenthoilen init besonclere Beriicksichtiguiig seiiier Moll~iskenfaiiiia. Nebst Nachträgen ziirri mittleren Jura. Brauiisclimeig. (= Untere Jiira) BUVIGNIER, A. Statistiqiie gkol., iuineralogique, n~iiikralliirgique et paleoiit. ilii departemeiit de la Meuse; oiivrage accompagne tl'uii Atlas ii1 f:o. Paris. (= Statistique de la Meuse) CARPEKTER, P. H. Report upon the Criiioidea collected duriiig the Vogage of H . >l. S. Challenger Report oii the scientific results of the Voyage of H. M. (luring the Years 1873-76. S. Challenger during the I'eai.8 1873--76. Zoology, Vol. KI. Part X S S I I . Loiidoii, Edinburg, Dubliii. (= Challeiiger Criiioidea) C:HAYUIS,F. et D E ~ A L Q U C;. E , Descriptioii des fossiles des terraiiis secoiidaires de la proviiice de Luxeinboilrg. Mkinoires couroiiiies et inéiiioires des savants Etrangers. Piiblies par 1'Acadeinie Royale des sciences, des lettres et des beaiix-arts de Belgique, Tome XXV, 1851-1853. Bruxelles. (= Terrains secoiidaires) CHAPUIS,F. Nouvelles reclierches siir les fossiles des terrains secondaires de la proviiice de Luxeinboiirg. Meinoires de 1'Academie Royale des sciences, des lettres et des beaiix-arts de Relgique, Toine XXXIII. Bruxelles. (= Terraiiis secoildaires. Suppleinent) V. DI'P~~IIIAIL, A. Die Coiitorta-Zone (Zone der Aviciila contorta P o R ~ ~ L .ihre ) , Verbreitiiiig untl ilire organischen Einschliisse. Muncheii. (= Contortazoiie) 1869, 1874. DUMOKTIEK,E. Etudes paleontologiques sur les depdt,s jiirnssiqiies (lu bassin du Rhône. I-IV. Paris. (= Etiides paleont.) DUKKER,TY. Se KOCH,F. C. L. EMEKSOS,B. K. Die Liasmulde von Markoldendorf bei Eiiibeck. Iiiaiigiiral-Dissertatioii. Berliii. (= I~insmiilde) ERDI~AXX E., Beskrifiiing öfver Skåncs steiikolsförande forrnatioii. 'Iled en geologisk öfversigtskarta öfver Skåne. S. G. U. Stockliolm. (= Skåiies kolf. formatioii) FORCBHAMMER, G. Oin de Bornliolmske Kulformatioiier. Det Kongl. Daiiske Videilsk. Selsk. naturvid. og inathem. Afhaiidl. Kjöbenliavn. (= Bornholrns Kiilf.) GOLDFCSS,A. Petrefacta (fernianire etc. I-III. Folio. Dïisseldorf. (= Petr. Geriii.). E n 1862 -1863 i Leipzig tryckt upplaga har texteii i 4:o. E1iä.r deniia ar den lättast åtkoiiiliga, liar jag öfverallt hänvisat äfveii till deiiiia upplagn genom siffror iiioin parentes. H ~ c a ?E. Ueber die ,)Polymorphidre~)eine iieiie Aminonitenfamilie aus dein Lias. Neues Jabrbnch. Jalirg. 1887, II B., s. 89-162. Stiittprt. (= Polymorphidre)

1869. H ~ B E K TE.,

Recherclies siir l'age des gr8s h coinb~istibles d'Helsingborg et d'I-löganas. Annales des sciences geologiqnes. T . I . (1870). Paris. (= Gr& h combustibles) , Beitrage zur Keiintniss des iiorddeutsclieii Oolitligebildes iiiitl 1837. KOCH, F. C. I,. und D U N K E KifT. desseii Versteinerungeii. Braiinschweig. (= Beitrage) 1877---1879. LORIOL,P. DE. Monographie des Crinoïdes fossiles de la Suisse. Abliaiidluiigeii der Schweizerischen paläontologischen Gesellschaft (Memoires de la Soc. pal. Siiisse). Vol. IV, V, YI. Paris, Hasel, Genf, Berlin. (= Crinoïdes fossiles) 1873. LUSDGREN,B. O m " iiågra växter från stenkolsföraiide forinatioiien i iiordvestra Skåiie. Luiids Univ:s Arsskrift. S. IX. Land. ( = Växter fr. stenkolsf. formationen) )I Studier öfver faiiii:iii i den stenkolsförande formationen i iiordvästra Skåne. Kongl. 1878. Itysiogr. Sa1lsk:s Minnesslrrift. Lund. ( - Studier) Bidrag till kfiniiedornen oin J~iraforinationei~på Boriiholni. Festskrift till Univ. i 1879. Köperihainii vid dess jiibileuin 1879 fr. Lunds Universitet. Lund. (= Jura på Bornholiri) 1881. 11 Uiidersökiiingar öfver Molliiskfauiian i Sveriges äldre rnesozoiska bildningar. hftryck ur Lunds Univ:s Arsskr. 'r. XVII. Lund. (= Rlolluskfaunan) 1850. LYCETT,J. Se MORKIS,J. 1859. MARTIS, M. J . Paleoiitologie stratigraphique de l'lnfra-Lias du departeiiieiit de la CBte-d'Or suivie d'uil apercu paleontol. siir les inBiues assises dans le ltliône, l'hrdkche et l'Isere. Merrioires de la Soc. geol. de France. T. YII, 2 Ser., N:o 1. l'aris. (= Infra-Lias) 1882. MOBERG,J. C. Om de äldsta kritafiiigringarne och Rät-lias i sydöstra Skårie. Ofvers. af Koiigl. Vet. Ak:ns Förliandl. 1882. N:o 9. Stockholm. (= Kritaflapriiigar och n ä t - l i a s i SO. Skåne) MORL{IS,J . arit1 LYCETT, J . \I Monograplie of the rriollusca from the Great Oolite chiefiy from 1850-1863. Mincliinhanipton and the coast of Yorkshire. )led supplement. Pal~ontographical Society. Loridoii. (= Great Oolite) 1876, 1878. N a r r ~ o n s T ,A. G . Bidrag till Sveriges fossila flora: I. Växter från deii rätiska formatiotieii vit1 Pålsjö i Skåne. Koiigl. Vet. Ak:iis Handl. B. 14. Stockliolin. - II. Floraii vid Höganas och Helsiiigborg. Ibid. B. 16. Stockholm. (= Bidrag till Sveriges fossila flora) Om floran i Skånes kolförtinde bildliiilg.ar. I. Floran vid Bjuf. H. 1 , 2 och 3. S. G. U. 1 8 7 8 , 1 8 7 9 , 1 8 8 6 . 1) Stockholm. (= Floran vid Bjuf) Orn de viixtförande lagren i Skines kolförande bildningar och deras plats i lagerföljdeil. 1880. Geol. Ii'öreil:~Förh., R. V, s. 276 och följ. Stockholin. (= Om de växtföraride lagren o. s. v.) 1829. NILSSOS, S. Arsberättelse oin nyareo zoologiska arbeteii och upptäckter till Kongl. Vet. Ak. afgifveii etc. Stockholin. (= Arsbe~attelse till K. V. il. 1829) Djurpetrifikater fiiniia i Skåiies stenkolsbildnii~gar. Kongl. Pet. Ak:iis Handl. för 1 8 3 1 1832. s. 352 och följ. Stockholm. (= .Djurpetrifikater) 1842-1850. D'OI~BIGNY, A. Paleontologie Fraiicaise. Terrains Oolitiques ou Jurassiques. Paris. (= Pal. Fralic., Terr, J ~ i r . ) 1856-1858. OPPEL, A. Die Juraformatioii Englaiids, E'rankreichs und des sudwestl. Deiitsclilaiids. Separatabdruck der Wiirtteiiib. iiatiirw. Jaliresheft, XII-XIV Jahrg. Stuttgart. (= Juraformatioii) 1853. )I Der mittlere Lias Schwabens. Wurttembergische iiaturwissenschaftliche Jahreshefte, S Jahrg., 1 Heft., p. 3 9 och följ. Stuttgart. (= Mittlere Lias) 1835. PHILLIPS, J . Illustrations of the geolopy of Yorkshire or a description of the strata and. organic, reinains. Part. I. The Yorkshire Coast. London. (= Yorkshire Coast) 1856. PIETTE, E. Notice sur les gres d'Aiglemont ct de Rimogne. Bulletin de la Soc. Geol. de France. T. I I I , 2 Ser. 1855-56. Paris. (= (;res d'higleinont) 1863. Se TERQUEM,O. 1858. QUEXSTEDT,F . A. Der Jura. Tiibiiien. (= Jura) 1885. » Die Aminoniteil des schwäbischen Jura, I B. Iler schwarze Jura (Lias). Stuttgart. (= Ammoniteii) 1872-1876. Petrefacteiikuiide Deutschlaiids. 1 hbth., 3 uiid 4 Rand, Echinodermen. Leipzig. (= Echinodermen) 1) Handbuch der Petrefacteiikunde. II Auflage. Subiiigen. (= fIand11. d. Petrefactenkunde) 1867. 1879. REYNES,P. Monographie des Ammonites. Lias. Paris, Marseille. (= Monogr. des Airimonites) 1836--1839. ROEMER, F. A. Die Versteinerungen des norddeutschen Oolithen-Gebirges och Eiii Nachtrag. Hannover. (= Oolitengebirge) 1820. v. SCHLOTHEIM, E. F. Die Petrcfactenknnde auf ihre!n jetzigen Standpuiikte durch die Beschreibung . . . versteirierter und fossiler Uberreste des Thier- und Pflaiizenreichs der Vorwelt erlautert. &lit Nachträgen. Gotha. (= Petrefactenkunde ) )>

)>

))

))

.

Beitritge zur Geologie der Insel Bornholin. Zeitschr. d. Deutsch. geol. Gesellsch., sida. 338-347. Berlin. i=Geol. d. Iiisel Bornholm) TATE, R. and BLAKE,J. T. The Yorkshire Lias. London. (= Yorksliire Lias) TERQUEM,O. et PIETTE, E. Le Lias iiiferieur de l'est de la France, coinpreiiant la Meurthe, la Moselle, le grand-duclie de I,iixembourg, la Belgique et la Meuse. Mkm. de la Soc. Geol. de France. Tome VIII, 2 Ser., N:o 1 . Paris. (= Lias infkrieur) SEKQEEM, O. Paleoiitologie de 1'6tage inferienr de la formation liasique de la province Luxemhourg, Grand Duche (Hollande) et de Hettange, du departeinent de la %loselle. Paris. (= Etage inf. liasique) WRIGHT, S. Monograph ., . oii the Lias hinmonites of the Britisli islands. Part II. The Liasformation. Paleontogr. Society. Vol. XXXIII. London. (= Lias Ammonites) v. ZIETEN, C. H. Die Versteinerungeii Wurtenibergs. Stuttgart. (= Verst,ein. Wiirtemb.) ZITTEL, K. A . Haiidbllch der Pal~ontologie. Muncheii und Leipzig. (= Handb. d. Palrcont.)

1865. v. SEEBACH, K. 1876. 1865. 1855. 1879. lS30. 1876.

JOH. CHR. MOBERG.

Inledning och Historik. rtoril de af alder kknda kolförande bildningarne i riordx-estra Skarle, förekomma. dylika äfven i sydöstra delen af sarnma landskap. I nordvestra Skane bearbetades kolflötserna redari pa 1500-talet. Nggot uppslag till rätta besvarandet af sl~örsmåletoni aflagringarnes geologiska alder leinriades dock först genom ett par af NILSSON1829 och 1832 publicerade uppsatser l). A n n u ett steg narmare frAgans lösning kom man genoni ett 1869 af IIEBEET iitgifvet arbete '1; dock blef fragan noggrarinare utredd först i senare tid genom LUNDGRENS och NATHORSTSundersökningar af faunan och floran 3). De i sydnstra Skåne anträffade kolförande bildningarne intaga ett betydligt mindre område &r1 dc1 förra, sakna brytvärda kolflötser och gro i allinänhet fattiga på fossil. Kännedomen om dessa lager daterar sig ocksa till en mycket senare tid. P5 ANGELINS redari 1850 tryckta, men först 1877 publicerade, »Ofversigtskarta öfver Sk&ne» ä r äfveri upptaget sydöstra Skånes största kolförande område, nämligen det, som finnes i narheten af Röddinge (norr om Ystad). På grund af nyssnämda drösjsm&lrned arbetets utgifx-ande, blef det dock först genom E. ERDMANN') som 187%närmare upplysningar om ifrkgavarande område kommo en större allmänhet till godo. EI~DIZANN omtalar namligen dess ringa utstrackning, rned föga rner än 1 mils längd utined den i NV-S0:lig rigtning förbi Röddinge och Ramsasa rinriande An samt med en bredd ej öfrerstigande 3,000 h 4,000 fot. Vidare omtalas, hurusoni de kolförande bildningarne inom Röddinge socken gå i dagen vid nordöstra, nien inom Baldringe socken vid sydvestra, sidan af den dalgang, i hvilken ån frarngar. De vigtigaste af de hitintills li8nda fyndorterna omniimnas eller finnas, genom utsatta observationspunkter, angifna å der1 arbetet bifogade öfversigtskartan. Områdets olika bergarter anföras och deribland sarskildt tvärine flötser af ett slags s"amre kol (af lös, jordartad natur). En profil öfver antagliga lagerföljden tneddelas ocksi. l) ?)

3,

NILSSON:Arsberättelse till K. V. A. 1829, s. 723, anm. 1) Djurpetrifikater, s. 352. HEBERT:Gres h combiistibles. LUNDGREN: Växter fr. stenkolsf. forinationeii. 1) Studier. Molluskfaunaii. NATHORST:Bidrag till Sveriges fossila flora. Floran vid Bjiif. Om de växtförande lagren o. s. v. EKDMANN: SkKiles kolf. formation, s. 61 och följ. >)

j>

4,

Nigra fossil omnaiiinas ej; &Idersbestainningen synes sålunda hvila på petrografiska och stratigrafiska grunder. Då lagren voro af högst ringa utstrackning och utan praktiskt varde, var det naturligt, a t t det dröjde Iange innan de blefvo narrnare undersökta. Bildriingeii omnamnes också ej vidare l ) förr Rn l 8 8 0 då NATHOI~ST i slutet af sin uppsats ))Om de vastförande lagren i Skanes kolförande bildningar och deras plats i lagerföljden)) egiiar afven detta omrAde niigra ord. Har uppgifves, att vaster antraffats vid Iturremölla redar1 1876 af NATHORST. Dock hade endast 3 arter funnits och dessa ingalunda i ett för bestämning gynsarnt skick. A r 1882 hade ytterligare insamling gjorts, hvarigrnom arternas antal ökats nied 1, hvarförutorn bättre exemplar af de öfriga erhållits. Efter a t t ha omntirnt a t t vaxter, narbeslagtade med (lem fran Kurremölla, endast antriifï-ats i Englands Oolitoch Ostsibiriens Juralager, sager NATHOHSTslutligeri: »För så vidt man hittills kanner, iiro således de vid Iti~rremöllaförekommande vaxterna andra an de, sorii funnits i provinsens öfriga kolaflagringar. De tyckas - om rnan vågar döma efter ett SA ringa arital arter - afven bestämdt tyda på en något yiigre aflagringstid. Blefve Bornholrns fossila flora någon gång bekant, kunde man törhanda af derisanirna erhiilla bestanidare upplysningar afveil orn i fråga varande aflagrings geologiska Alder; för riiirvararide kan man med det förhanden varande materialet ecj hhrom uttala någon fullt saker inening.)) 1882 lyckades det mig ') att vid Kiirrernölla och Iiullernölla-Lyckis finna djui*fossil och, d förstniinida stallet, sedermera afven ratt vackra vaxtfossil. Faunan syntes iiiig da ganska olik (len i nordvestra SklZnes Rat-Lias förekorrinialide. Med stöd af muntliga riieddelanderi af professor LUNDGREN, som niirmare undersökt Roriiholiils I,iasfossil, uttalade jag mig ock derhan, att faunan i allnianhet liknade Bornholrris och således vore en Liasfauna. Förutorn it det nu angifna onundet antraffades 1882 ') kolförande bildningar iifven lwngre i SO i narlieten af Tosterup, namligrn vid Rödalsberg. I har anstående lager aiitraffade fossil vore hufvudsakligen vaxter. Efter detta kortfattade sammandrag af det, som förut ar kalldt om sydöstra Skånes kolförande bildningar, iriå det tillåtas mig att afven mecl ett par ord redogöra för några deta1,jer vid föreliggande arbetes tillkomst. Sedan jag så smaningom insamlat ett ganska hetyclligt och niestaclels sardeles förtraffligt material af fossil, syntes det inig önskvardt att genorn sorgf%llig preparation inöjliggöra eller betrygga en saker bestamning af såval slwgten som arter. llycken tid och möda har ocksi hiirpå riedlagts. Då arbetet var nara siii fullbordan, visade sig en jeiiiförelse rnellan Liasfossilen fran Iturreinölla och Bornholrn \.ara af behofvet yakallad. Urrder det titt fossilen frAn det förra stallet merendels ha skalet i behall, aro de, som funnits p& Bornholm, nastan uteslutande bevarade soiii karnor. Flere arter syntes inig gemensamnia för Bornholm och Si) Skhrle; det olika bevaringssattet förorsakade dock svårigheter vid identifieringen. De af professor LUNDGREN beskrifna 1,iasfossilen tillhöra hufvudsakligen Itöperihainns ;Ilineralogiska Museurn; genom professor C

ar

l)

I den 1877 iitgifiia testeii till ANGELINSöfversigtskarta öfver Sk%ne oiniiainnas iiflren, s. 36, de kolföiantle

l)

bildningarile iitined Allevadså mellan Högestad och Kurremölla, livarvid omtalas områdets bergarter sanit utic{{ossil i bi,andsk.i'e~-n.- Tiidare säges samma ~ ) H ö g a i ~ a s b i l d n i i ~förekomina g~) vid Ost,ersjöii, i strandisen rnellan Hammiir ocli Kåsel~eigri. Detta senare har dock ej I~ekräftats. MOBERG:Kriti~fl;~griiigrirorh Rät-Lias i SO Skåne.

8

J O H . CHII. MOBERG.

F. JOHNSTRUPS särskilda ~211-ilja har jag koinmit i tillfalle att undersöka hela denna, under hans omvårdnad stående, samling '). Sarskildt ä r det min pligt att har namria det inin rarderade viin och lärare professor B. LUNDGREN i vasentlig inon underlattat mitt arbete; för erhallande af såval en del jemförelsematerial som nödig literatur sthr jag namligen till honorn i största förbindelse. Växtfossilen inom onirådet konirna nied all sannolikhet att af professor NATHORST beskrifvas; har nedan kornrna derföre allenast djurfossilen att behandlas. Innan jag öfvergAr till deras beskrifning, torde vara nödrandigt att redogöra för de olilia fyndorternas lage och beskaffenhet, helst soin deras antal ej obetydligt ökats. Som de olilia lokalerna inom omradet i fraga ligga hvarandra helt nära. har det varit omöjligt att rnedföljande karta 2, specielt namngifva dem alla, hvadan de der blott betecknats med bokstafyer. lJidare torde behöfva anmarkas, a t t jag med mina arbeten inorri detta omrade hufvuclsaliligast afsett a t t frairija palzeontologiska syften, hvarföre d e upplysningar, jag för tillfallet ar i stand meddela om de petrografiska förhallandena, ingalunda kunna göra anspråk pil fullständighet. De rneddelas dock harmed, i förhoppning att alltid någon fördel torde vara att vinna deraf. l)

?)

Sedan denna afliaiidlii~g redaii var iilleiniiad till Kongl. Pet. hkadelnieii, Llef jag af Sveriges Geologiska Uildersökiiirig anmodad att för dess rakning afsluta undersökningen af egendomen Soster~ip. Då jag liiirigenoin fick tillfälle att grundligt genoinforska detta omride, lyckades det att, utom (len Iiarifrån förut käiidn Liaslokalen vid Rödnlsberg, tipptacka flera nya observationsp~iilkter för detta systein. Kaiiriedoiiieii on1 Sydöstra Skånes Lias blir genoiii dessa senare observationer ej obetydligt vidgad, skrskildt i stratigrafiskt hänseende. Enar såväl de äldre som de nyare iakttaagelserna afse ett sammai~hangaiideområde och ömsesicligt belysa hvarandra, har det varit önskligt att de publicerades samtidigt och pä r t t ställe. Af dennn orsak meddelas här, ined bcniigeil tillåtelse, afven iiågra af mina senaste iakttagelser, under uttryckligt frninhållende deraf, att i allinanhet allt livad som rör egendornen Tosterup tillkommit geiioin de först sistlidiia soinruar, p ä Sveriges Geologiska Undersöknings initiativ och dess bekostnad, af inig företagria uridersökningarne. Liiiid i Oktober 1887. JOH.CHR. MOBERG. Kartan har godhetsfullt utförts af kartografen C. J. O. K.IELT,STHOM.

Beskrifning af Fyndorterna. A. Kolfyndigheten vit1 Kurreniöl la. TTtmetl vagen fiadn Röddinge till Eriksdal, nigot öster orn I~iii~reiniillabficke~t och sytlost oin den syrllignrc af cle tvi qvarnar, sorn i i i i finnas vid clrnsninitin, Ar cn större skarning, i hvilkeris nordvestr:~del lagerfölsjden riiknadt nedifrdn nppWt liar fii1,jande iitsccritlc:

+

Santl, gråhvit (i skerningens sydöstjra del iii- sanden rent hvit) ............ 6 fot Sk[ffle~le~cx, grA., ~ti~xtförancle; deri kiinria urskiltjas olika lager, n~rnligen a) underst,a delen, liit't sönderfallande, rnecl gula rost8rtinder(?)........................................................................ 1' h) mellersta delen; mera ren och fast', har leriinat flesta och ba,sta vaxt~fossileri .............................. 1',:3 c) öfversta delen; 11a.got lösare, genom sandrtinder och gula rost8ra8riderI&t,t sönderfallaiide; förtjenar rnghtincla snarast att kallas lerig sand ..................... ... i ,r, 9 t,iiri, 3. Sntltl, g r i , mecl sparsainrna, obestiimbara vtistfossil .............................. 4 4. J . ,SXjf~rlejn, grAsrart, starkt kolhal t,ig ............................. .... ................. (i. f i l ; i~nderst;it,fö!jes lagret af ett kiiappt 5 ttuin tjockt skikt af g.14 lera gri, ganska fast, p i soinliga stallen öfverst Altföljd af er1 7. iC,4if'e~~I~~va, t,iimstjock rand af gul sand och va,rierande i 1nigt.ighet niellan 11,7 och 2',4; siilecles i inecleltal ............................... /iól, varierande i in~gtighetrnclla,n l f , r och l',ri; s;d.leclcs i rriedeltal .... ASX:ife~lwa,svart,gr& .................................................................................... . . . ........ . . ............................................. Sant/, Iivit.gnl ........................ .

l. 2.

S'(I,~L~, g1.2 ................................................................................................... Siiledes iiialles iner 3.n 28 fot 2 t.iirn. Lagren stryka iingefiir i X 45" V och stiipn starkt ]not X 0 l ) (lock e.j frillt SK mycket soin (len nedan omtalndc, :t lokal R :~rist;ienrle, hArda sanclstencii. Oin det tryck, soin Ingren ri(1 deras resande pi Iinilt varit iiiiclorkastatlc~,htira i sj~iiriei*hettlc olika lagreri .

l)

Eiil. E n n ~ a v s1. a. r. a r S. li

IT

stiipiiiiigeii

O»/ Li~rs r a y d o ~ l t c i 3SA~?ne.

1)lott 45

. 2

10

JOH. CHR. MOBERG.

af skifferlera todligt ~rittnesbiird. I k ha niiinligen samtliga blifvit starkt hoppressade och

,A att stiga tillkrificl;icle, h~aclaii (let iir s$illsj~rit att i dem phtriiffa best%mbara viistcr. Fragiiient af dylika firirias dock s~rdeles~ikligt. Eiidast i iiiellersta delen af lagret N:o 2, iiiidersta skific.rlcr:~n, liar jag 1)aträf.fnt nRgra partier, livilka iiriclgått a l l m ~ n n aförstöringen, och friri dessa harstarnina liiifx-iidsalcliga delen af de vuxtcr jag hiirifr5ii hopbragt. Hiir 13c.fintlign kolfliitser %SO, Atrninstonc i de clelar soiil g2 i dageii, fiillkomligt viirdelösn. Iten dervid att profilen i dess iiilr/ai.aiide rigtning (:j angel- lagrens verkliga migtighet, iitaii endast deras i~elativa;för bedömande af den förras storlek, torde vara tillrickligt att angifva, att migtigheten af den rostbruna, vixtförnndr sandstenen (lagret (1 5 profilen) ii. 86 crn. Ile i sistnamdn lager innesli~t~naviisterria förekomina i riklig mangd; p5 griind af hergai*tens beskaffenhet !iro dock bfitti.e bevnraclc esci~iplarganska sallsynte. PR grilnd af hvad ofvnn anförts, torde innn vi1 r a r a b e i d t t i p d antaga, att d(, från v ~ g s k i r n i n g e n angifnn Ingren riridcrlagra d(. lfingre iipp i backeii befintliga, antingen alldeles ornccl(~1hartellc1r Atrriiiistoric iriccl Crt fots iriellnnriiiri.

\frallabiicken iiiottagcr fr&ii NO tvariue SiiiRrre tillflöcleii, riariiligeri Munka-T5garl)sen i Lilla Gararp ~ipl)riririarideback. Större (leler1 af dc egor, biickcri och 1Rrigrc inat so ii^ tillhöra clcri cgcriclorricri 'i'ostcrup uriderlydaride Shgarpsgar'dcri, ligga i~icllaridessa 1 i311~1rui och för sig lielt obetyclliga, aro dock dessa Wallab~ckeristillflödcri al' stor vigt för kariiicdoineii orri Sostesups geologiska bygiiad, pii gruricl af de vackra profiler so111 ~ W I O Iderii ~ bildats, d& de uilder tidernas Iarigd skurit sig ned gerioili dc rniigtiga lösa jorcllagreri och ett godt stycke iri i berggrurideri, och Iivilka Iiinipligeii kunria kallas Vestra ocli h t r a TAgarpsprofilerria. Ile kolförande bildriirigarrie ga cloclc i dagen ericlast i clcri förutriarr~da. Oiiikriiig 230 fot i T oin Jlurika-Thgarl~sbacl?cris f'öreriirig rricd Wallabiiclzeri lcari riiirriligeri iakttagas följaricle lagerserie:

(1

b

Längst i S V (uriderst)). Sand; livit ................... . . ............................. . . . ........... 1,2 fot' Lera; g1.agu1, iiAgot saridig ..................................................... S , ....................................................... --.....-. Kol ..................... . . Lera; hvit .................... . . ............................................................ Lera,; bruri .................................................................................. Lera; gr&, iiiecl sandriirider .................... . ...... . ................. Sand; hvit, iiied spailsamina, turiria, harda rostriinder ........ Sarid; hvit, nied talrika h h d a rostrarider och större af' rostaktiga höljen begransade qvaderforrniga styckeri, iriuti bestaende af hvit eller rödaktig sarid ............................. ... ............................................................................ Sarid; lik (v) a ... Sarid; hvit eller gul, liard, skiffrig .................... . ................. Sarid; gul eller gr;, ri&got lerig, bard, skiffrig .................... ))

Lagreri stupa 45' inot SO. Skiirriingeii nar 1)arallelt iiied baclrcri vid dess lrestra briidd, sorri har utgöres af Itödalsbergshöjderis östra sluttriiiig. Backcri @r 1x1 detta stalle i NO-SV, sdledes vinltelratt mot lagreiis stryktiirigsrigtiiirig. De ilihtt, soiii of'vaii ariförts fiir de olika lagreris inagtighet, gro tagne utefter eri vagrat liriie och arigifva s&ledcs endast den relativa niagtigheten. Lagret h irinesluter sarskildt i dess rostiga delar talrika, iiien illa bevarade, v a ~ t fossil. Äfven i de orngifvaride lagren !I och i har jag i rostr~ridernaantriiffat v i i ~ t fragment. Eriligt hvad jag kunnat finna, aro vaxtfossileri frari deriria lokal desairirna, soiii dc htrilka fuririits i lagret 11 vid Mödalsberg uppe i backen, htradaii jag riiAste anse dessa lager identiska. Bergarter] ar visserligen ridgot skiltjaktig, dock torde detta e,! sta i strid tiied rniri &si@. Vid bada lokalerna iiro lagreri i fraga tydligeri bildade genorn irifiltreririg af jernhaltigt vatten i lager af hvit sarid. P& de stallen der infiltreririgeri af er] eller. arinan orsak varit inindre fullstaridig, har jerrioxidhydratet liuf'viidsakligeri afsatt sig sasorn riinder inellari skikten eller såsoni hö1,jeri kring rnindre partier, livilka clervid enligt sakens riatlir företriiclesvis bilda iiier eller miridre parallelipipediska sty#ken. P% stidant satt

iiiaste lagret IL i \'estra Tagar[)sprofileii Ila bildats. Vid cri fiillstiiridigare eller langre f~rtgacilclc infiltrering af clct jerrilialtiga vattriet bildas ater verklig rostbriiri saridstcri, shclari (leii aristAl* vid Ködalsbci*g iippc i baclieri, lagret t t . Att riiari urider dylika förli~~llaridcriciisariit af petrografiska liaraliterer, sadaria soin l ~ ~ .santi i t cllcin brtcn sa?~döten, c:j karl sluta sig till iderititet eller dess iilotsats iriellari tvaririe lager, ar s,jelfklart. S~SOIII lokala 1;iiririerri~rkeriRro clock dylika liarakterer naturligtzis val varde att beakta.

Magtiga lösa jordlager försvara eller förhiiidra iakttagaridet af de lager, sorri riiiriiiast i N elltbi* S arisluta sig till ofvari bcslirifrie profil. J a g har dock p& tvariric stallen riagot lat~grc i N rikat y& iiagra lager, hvilka syrias inig tillhöra dc kolföraride bilclilirigarnc. Oiriliririg 250 fot N oin profileri gör backen eri stark, niot ( j korivex, bige. Midt einellari dessa bkla stalleri aritraflade jag vid griihirig i backslilttriingeri V oiii backeri er1 gul och gr% lera. Vid sjelfva back-kurvari aristir i vestra &braclderi, knappast syrilige öfver vattriet, följaride starkt uppresta lager: sydligast er1 rnörligra lera, öfvcr livilkeri koiriiricr 0,s fot ljusare och riiörkarc skiktad gr& sand, rried spsr af vastfossil. Oiiiedelbart S harom aritriiffas röd lera (Keuperlesa?), livaclari der1 riarrriast ofvari anförcla grii saridcri I I I ~ S ~ anses C har bilda Lias-systeiliets öfversta griins. 1,200 fot i SV fr&rideriria purilit har jag aritriiflat fast aristieriile krit-kongloriierat, hvadari Lias har ej karl ha stdrrc bredd tir1 1,200, ja sanriolikt högst 1,000 fot.

Y. Rödmölla.

I SO fikri Vestra S&gar1)s1)rofilenliorniiia de kolföi*aridc bilclriirigarnc ej i dagcri förr viel Rödrriölla, soin ar h(1laget 1)B oilikririg 12,000 fots afstilud frin f'örstr~iirriclast~llet. Röcliriölla ar redtcri larigc bcliarit siisorsi fj..ricloyt för grariulata-krita. I ett derstades upptradaride liorigloi~t~i*at hade jag fiiririit blocli af eii rostbrilri saridstcri, tydligen harstarriiriaride frkl kolförande bildningarne. Narvarori af dylika block syntes mig db arityda, att deras rnoderklyftj ej vore 1Arig-t borta. Sistlidrie sorrirnai. lycliades jag vinna bek&ftelse p s denna min förrnoclaii. Ornedelbart I\' orri dc11 yilrilzt cler riyssriairids liongloisierat antriiffats vidtager en gulhvit, iriurbruli likiiaride, gruslialli, iifveri deii tillhörande grariulata-kritar). De lodrata lagren iiro delvis af lösare, delvis af fastare besliaflerihet. De fastare lagren, sorri naturligtvis battre iriotstiitt deriudatioii, koiiirriw, dH de rriellanliggaride lagren delvis bortförts, att qvarsti sbsorn verkliga inurar, livilka ett och arinat stalle frainsticka ur de lösa jordlagreri. Ett par dylika »muras)) aritraffas vid gruskalkens södra grans. 150 fot larigre i N eller strax S orri stathuset vid l-tödrilölla antriiflas, i sarniiia s l ~ ~ t t r i i ~sorn l g de förra, &ter ett par 1 A B fot tjocka »murar», bildade af hufvuilsakligeri samiria material. Ilvilket dock har innesluter talrika, större styckeri af rostbruri Lias-sandsten. »Murarne)) gå i Detta iiiellanrurri ar alldeles det narrriaste parallelt, rnecl ctt iribördes afstArid af 7 fot l). fj.ldt af' stora skarpkantiga blocli, uteslutaride bestderide af' rostbrun Lias-saridster]. Vid Rri

l)

Detta shval soiri det fö1,jniidr gkllrr ii:tt~irligtvis rritl;ist f o r det relativt ohetgdlig:~ parti, som jag 1)lotta.

kiinnnt

nariiiarc pasceridc visade sig blockeri vara af SA 1)aus vexlaiidc habitus, att de tj gema kuriclc atitagas befiriria sig i fast klyft, hvillict jir afven visades af deras Iage eiriellari tv& till kritsystcrriet liö~aricle skikt. Blarid de hitr förekoininaride bergartsvarieteterria rria. följaiide riiirririas, eri ljust brurigill, firikorriig rried yniriiga, siria f'j$ll af livit glimriier, eii varilig iiiedelkorriig af rostbruii faig, eri grofkoriiig 1. grusig ïostbruri sandsten, fullkomligt lik en vid »Sosteruys vestra grans» (lokal R) upptradande bergart, ett mörkbrurit kongloiiierat iried rundade bollar af er] ljusare bergart, troligen den har ofvari först uppritknadc. ] » oi~'y~zofi, » , Ibidem, s. 109, t. 13, fig. 24, 25. 1871 sl~inosa,BRAUNS, Uiitere Jiira, s. 401. j>

j)

j)

Flertalet af de Iigr lernriade citateii upptaga ej rikgra för arteii surdeles karakteristisks afbildiiingar. Onekligen hadc nog oclisii genom aridra citat (t. ex. G o ~ u ~ u sPet's. s , Gerni., tafl. 107, fia. 1) artens karakterer kunnat battre frarnhillas, rrieri jag har har rned flit frarrihållit eridast dem, sorn b ~ s töfverensstainr~ia ined vara exemplar, hvilka sta temligeri

aflugsnade frhn t,ypiska forinen. J a g skulle ocksi qj vhgat rakria mina exemplar till ofvansthende art, med rnindrc att BRAUNSsarskildt betonat tillvaron af dylika exemplar uppgift samt tillagt, att hans synonoiniförteckning vore fullkomligt saker. Enligt BRAUNS' R r det fria skalet (vensterskalet) i iingdoinsstadiet, soin karl fortvara Iarigre eller kortare tid hos olika individ, fullkomligt glatt. SN srniningorri bli skalets konceritriska strimmor starkare, och slutligen tillkomrria radieraride veck ined langa, fran kariten utskjutande taggar eller filansar. Ett par af iniria exemplar (se tafl. I, fig. 19), hvilka #nriu sakna taggar, torde fA betraktas som dylika lensterskal af uriga iiidivid, hvilka af M U N ~ T E Rbetecknats som Pi. sa~c-i7zula. ,Tag kan ?j inse, att DUMOI~TIER'S H a ~ p a znitidus (Etudes paleont. II, p. 219, pl. 49, fig. 3-7) ski1,jer sig fraii derina .~a~cinula-form.Såsorn karakteristiskt iippgifves visserligen att iiinbo Gr spetsig, nggot öfversk,jutande låsranden; QUENSTEDTS ofvan anförda figur 27, tafl. 18, visar samina egenskap. Vidare arigifves att de k o r ~ c e n t ~ i s k a strimmorna Hro ytterst svaga; detta, hvilket i öfrigt ingalurida karl sagas om inina cseinplar, torde, i likhet med uppgiften orn att underskalet %r precis lika stort soni öfverskalet, e*j vara tungt vagande artkaraktcrcr. Lasranden har, efter BIIAUNS' uppgift, vexlande larigd. Högerskalet ar fastvuxet med större eller mindre y t a ; vidvusna andelen hal- naturligtvis form efter underlaget; fria deleii visar veck och taggar tidigare trn det andra skalet. Karakteristiskt a r a t t dessa taggar st& i koncentriska rader, Hfvensom att yt,tre kariteii aldrig a r veckad. S v & af inina exemplar synas vara dylika vidvuxnr eseinplai-. Vidhaftningsytaii ar b det eiia, tafl. I, fig. 20, konkav, utan skulptilr; fria deleii 91- plan, visar talrika koncentriska strimmor med radierande veck ellei. taggar; på g r i ~ n d af fossilets slitna tillstand blir dock sliulptureri ej fullt tydlig. Det andra, tafl. I, fig. 21, har umbonala deleri svagt konvex samt försedd ined koncentriska strimmor. ITndre deleri bryter tvart af rnot deii öfre, p5 sadant s ~ t tatt skalet i sir1 helhet blir konkavt. PR denna del iakttagas finti, koncentriska strimmor med radierande, smala ribbor, hvilka ofta racka Ihngt öfver den zon, & hvilkeii de sitta. Yttersta kanten Rr afbiliiten. Plirntlrln spinosn ii r karakteristisk för rnellei*sta Lias ; enstaka cscmplnr ha dock a n t r ~ f f a t s!iiida riccl i 13iicklnndilagct och iippe i lag med l'o~ido~,in Blwzni. Mina exeinplar, som alla iiro af ringa storlck, h:i fiiiiiiits I icl liiirreiriiilla.

Plicatula Sp. Tnfl. I, fin. 22.

Ett id ITi~rremölla nntr~ffadt venstcrskal, temligen IivRlfdt isynnerhet ntira iiinho, som Rr spetsig och öfvers<jiitande, har clet iipptill breclare skalet nagot o,jerrint, liksorn tillknycklaclt, saint ej sr regelbi~ndnakoiicentriska striinmor. A inre sidan synas tydligt d r srriR A-formigt stalda 1;ist~ndernasaint, nRra ytterkanten, er] rarid efter högerskalets kant. Genoin skalets form och ornering ski1,jer den sig fran föregiiende art, af hrilken den dock mqjligen skiille lzilnna uppstAtt genoin nägon abnorinitet iinclei. sin i~treckling. SA ltrrige blott detta enda csemplnr fiii~nits, kan dock intet dylikt med större sannolikhet antagas. hvadaii jag tills vidare iippfiji-t det sasorn er1 sarskild art, utan att dock beltigga denna med niigot specifikt namn.

JOH. CHR. MOBERG.

Limea acuticostata MUNSTER. Tafl. I, fig. 23, 24.

1834-1840 J,i112ea acuticostata. GOLDFUSS, Petr. Germ. II, s. 103 (97), t. 107, fig. S. ROMER,Ooliteiigebirge, s. 75, t. 12, fig. 10. 1835 Linia c~lte?~ltai2s, ~~u (Solv.), FORCHHAMNER, Rori~holins Kulf., s. 50. t. 4, tig. 23. 24. 1838 P l u ~ i ' o s t o ~pectiuoide 1858 ac,uticostn, aush-srsi~rr,Jiira, s. 148, t. 18, tig. 22. 11 Limen , s. 184, t. 23, fig. 4. 187 1 Linmu , BRAUNS,Uatrre Jura, s. 278. 1889 Limen acz~ticnstata,LUNDGREN, S i i r i ~ p i Rorilhol~li, S. 16, fig. 30, 31. )>

))

))

Hit mkste jag rakna det tafl. T, fig. 23, i d~lbbelskala afhildade fossilet. Lisbyggnadcii visar otvetydigt att genusbestiiinningeii iir rigtig. ,4 (le hada öronen, som blifvit mycket nötta, kunna anriii ltistiinderna skönjas. I öfrigt var fossilet, som vid ritninger] korrirnit att krossas, utomordentligt val bevaradt. Det ar ovalt riliidadt, riagot snedt. Tjnibo %r spetsig, starkt in&tböjd. Bakre sidan utatböjd, rundad; ventralranden Hr en i jeinn rundning fortgaende fortsattning af denna. Framre sidan Rr hngre, rakare, ngstan något tillstynipad. Skalet har ungefar 16 större, radierande ribbor; af dessa ara ett par af (le yttersta mindre %n de öfriga, nicil annars af snmrna habitus. Ungeffir 10 s r o fullt utveckiacie, niende frari nedre lianteii iirida iipp pil i~iiibo. Dessa ribbor ro höga och skarpa, med trianguhr profil, saint skilda af ett, ungefar halften s i bredt, platt inellanriirn. S h a l ribbor som niellanrurn Rro tackte af ytterst fina, endast iindei* lupp synliga, konceritriska tviirstrimiiior; ribborria synas stundom nnstan kölade. A ett par stiilleii har observerats att i understa kanten i n s t ~ l l asig - i ribbornas rnellanruin, jeinte clc koncentriska, afveri radierande, ytterst fina striinrnor; i skalets irisida visa sig ribbornas mellanrum platta, ii&stan dubbelt bredare a r i cle ruiiclade, grunda förd,jupnirigar sorn rnotsvara lit sig Asarne k yttre sidan; först vid sjelfva kanten af skalet breda dessa fOrajul~ninga~ betydligt, hvarigenorn kanten blir jemntjock och skarp. De isar, som A insidan motsvara ribbornas mellarirum, hnfva mestadels l a n g s m i d t e n en grund fiira. Helt visst bör ock hit raknas ett aniiat, tafl. I, fig. 24, afbilcladt eseinplar. Ilet iir riarmare 3 ganger s:"i stort som det förra, Rr Izclerttdt vid las- och ixmborialpartiet samt troligen nggot i friimre-ilridre kanten. IIiir sakrias ocksi skalet till en del. Dock tyckes mig sorri skulle p& kRrnan spar af tander synas i öronen. A liarnan r&knas 10 starka ribbor, hvilka förhalla sig till sina mellanriiin alldeles sh som ofvsn beskrifvits. A den lxvarade delen af skalet visar sig, att ribborna nRrmare uriibo haft, triangillar geiioniskiirriiiig; nedAt hafva de dock oftast ena sidan rnera svagt sluttande och först nHrrnare basen genom en tvar b8jning neclit öfvergiende i mellarirummet, se profilen, tafl. T, fig. 24 c. Jlellanriirniiien blifva iiarinare iindre kanten lika breda som ribborna. Ofver siivtil ribbor som riiellaiirilm g& finn koncentriska, strimrnor (å et,t par stallen synas ocksh nbgot gröfre siidana). Ribbornas inellanrum aro derjemte försedde med fina radiei*ande strirnnior, hvilka clock qj n5 anda ~ i p p till unibo. I detta fall synes orneringen anknyta sig till deii för sist orritaladc~ tlxemplaret angifna. IZibbornas delvis ntigot afvikande form synes mig e,j utgöra hinder för er1 identifiering, (Iii allt annat, sasoin allmanna formen, ribbornas antal och ornering, stiimrner r8tt val öfverens. Que~s.riir)~romniimner ocksa i sin beskrifning, 1. c., s. 148, att rnellan ribborna finnas flcra fina strimmor (feiric, Iiörnige Stiqeifen). Dfi k våra exeinplar nlldelcs irign rnellaiirihhor firirias, liar1 (:j föriitsiittns riiigori fiirrc~slingrri~rliiagon

onr

LIAS

I

33

SYI>OSTR,\ SICÅKE.

duplicat Li7)za och specielt ej ined den annars inycliet liknande L i l ~ z rpectinoitl~s ~ Sow., soin ju i öfrigt också har ett vida större antal iaibbor, eller omkring 30 stycken. Lil~zen acuticostata börjar enligt BRAUNSi lag ined A7)2. J a ) ) esolzi ) sairit fortuatter genoin lag ined Am. celztau17z~soch lag incd A I ) ~Dnroei . upp i lag nied AUL.7)ln1*yn1~itat~l.c' Enligt LUNI)GREN förekoirirner arten p& 13ornliolin. IIos oss f~iniieii siillsynt vid I\'ilrrernölla och Fylans Tegelbruk.

Limea ornatissima

n.

SI).

Tnfl. I, fig. 25.

Temligen stor och starkt hviilfcl, ganska t,jockslialig sfirskilclt vid örat, pk hrars inre sicla i:tkttahfts 4 starka sneclsttilda fAror, af hvilka (leil innersta fortsatter lit på örats öfre kant; den yttersta ar störst. Pk örats yttersida finnes en teinligori stark fara, löpande i sarnma rigtning sorn innersidans j7ttersta fara och ungefar p& sarnrna plats soni denna. I öfrigt visar örats yttersida flere med ytterkanten parallela veck. Fossilet, som blott besthr af friiinre halfvan af ett högerskal, visar 7 radierande ribbor, tilltagande i bredd nedht; vid skalets rnidt iiro bredare ribbor iin vid sidorna. Ribborna iiro laga, ruridadt plattade, fögtst bredare Rn de flacka rriellanrummen. Ett pai* ribbor tyclcas ha mellersta ilelen genom grurlda, liingsgående fkror afskild fi%n de lfigre sidopartierna. Mot nedre kanten aro ganska starka koncentriska linier samt en stark terassformig afsats. I ribbornas iriellanrum markas fina, tattstiiende, jeinristarka, radierande strilrimor, omkring 5 till antalet i hrarsje iriellanrnrri, hvilka ater korsas af skarpa, ytterst fina, knappast med luppen skönajbara tv~rstriinrnor. Det iir e,j omöjligt att ~ f v e nribboriia haft dylik ornering: 11% grund nf ilessas nötning har dock ej den ytterst delikata orneringen der kunriat hibehalla sig. Geriorn sin orilering och ribbornas flacka form val skiljande sig fran öfriga i Lias funna arter af slagtet. Funnen vicl. IJ

»

)J

, DUMORTIER, Etndes palkont., p. 68, pl. 15, fig. 8.

ett eseinplai., betydligt I~ättre bevriradt, har sedermera anträffats vid Kiirremölla. detta scnaste fynd styrker iriin tro att bestainiiingeli ar tillförlitlig.

Qiiiiu

Undersökiiing af

1871 duicz~lwf t ~ r ~ q t ~ i u u l vUi s~, ~ A U NUiitere S, Jura. s. 354. 1876 hlottotis , 'rafri,; aiitl BLAKE,Yorksliire Lias, 11. 371. ~ J U Y D G I ~ E N Stlitiier, , s. 41, fig. 4 4 - - 4 6 . 1878 Auicr~ln si~re;rtic~~~ie~rsis, 1879 1) iriaqelivalvis, » , Jiirii p i Bornholm, s. 17, fig. 32, 3 3 . )J » siitenxurie~~sis, » , Ibitlein, s. 18, fig. 34, 40. >I (Oxytonia) i~zce?clivulvis, LUNDGREN? Molluskfaunaii, s. 30, t. 5, fig. (i 1881

Sisom vanligt iiro riastan eridast vensterskal antriifide. Eniellaii clossas störrc radieraiide, ternligeri skarpa, ribbor, onikring 10 till antalet, koiriina 5 k 8 firiarc, soin äro teinligen ojeriint fördelade. Af dessa senare ar ritistar1 alltid en, sorn ligger ungefar rriidt eiiiellari hufvudribboriia, riagot starkare och bredare Rn de öfriga. Bakre örat har radierande, fina ribbor och fina, koncentriska strirnirior, angifvande tillvaron af en grund sinusinskarning. Ofverallt iakttagas fina tviirstrimiiior, anordnade i rnot iiriderkanter1 konkava bbgar, rriellan hufvudribborria, livillta stundom har Hro något förskjutne eller få ett fjiilligt utseende. Frärrire örat ar nRstari ratvirikligt, rned ratt starka, radierande samt ytterst firia, koncentriska strirririior. Blott 2 i 3, teriiligen illa rriedfarria, högerskal ha ariträtfats (se tafl. I, fig. 36). Det ar litet och turirit, hvarigenoiil val förklaras, att det inera sallan finnes bevaradt. Bakre örat ar stort, riedtill med riastan vertikal ytterkarit. &Iusslans framre-undre karit ar iiiycket sned, föga böjd. li'riiirire örat saknas ii iilina exemplar; dock synes iinnii att dess faste varit kort. Omkring 1 2 st. svaga, radieraride fitror utgöra skalets orneririg. Avicul~e i~zc~quivaluis förckorniner, enligt I ~ I ~ A U N anda S , nedifråri lag rned Am. n~qzcI L G ~ U S , livarest dcri ock ar mera sallsyrit, ul)l) till undre gransen af öfrc Lias. Irioin Sverige ar den, eftcr LUNDGRENS uppgift, förut f~~niieri i »Aviculabarikeri» vid Iiulla Guiiriarstorp, i »Aiiirrioriitbarikcii» vid Doinparig s;~iilt i lösa block, af livilka siirskildt illa niiiiirias iriariii IIörsandsteri. Arten förekonirner iifveri i Horriliolms Lias. I sydöstra Skårie har jag funnit den vid Iiiirreiiiölla, Fylans tegelbruk, I~ulleiiiölla ocli »Sosterups vestra graris)). Aritraflas, åtminstone son] fraginerit, ingaluricla sallsprit.

Avicula neglecta

n.

SI).

Tntl. I, fig. 37, 38.

Eridast veristcrslial iiro fiiriria. Dessa %ro temligeri starkt hvalfda, riggot utdragria ~)klliirigdensaiiitriagot siicda. Uinbo, soiii orrislutes af er1 riågot spetsig vinkel, ar stark, sl)etsig ocli slcjuter iipp öfver låsranderi. Skalet ar, afven A större exemplar, ytterst turirit. Det ar försedt ined talrika (20 i 30 stycken), något undulerande, ej fullt likstarka, ribbor, hvilka $ro låga, inen teniligeri breda, samt ej rib upp till urribo. Talrika, fina, koncentriska strimmor synas b val bevarade ställeri öfverallt A skalet. Friimre örat ar litet, knaplbast skildt friri öfriga skalet. Bakre ör&t ar dereinot teinligen stort, fast ej skarpt inarkeradt,; dess öfre karit bildar rned den bakre en trubbig virikel, sorri dock obetydligt öfverskrider 90". Bada öronen aro försedda ined firia, radierande ribbor och således till sir1 ornering alldeles öfvereiisstaintnande ined öfriga skalet. Arten tillhör de mindre inoin slagtet. -- Stundoiii (se fig. 38, tafl. I) blifva ribborna delvis förskjutna på så sgtt att deras inoiri olika zoner belagna delar koinina att alternera. P&grund af skalets ytterliga tuririliet,, blir rnereiiclels dess yttre karit lederad och koritureri svAr att följa. Tyvarr

38

JOH.

CHR. MOBERG.

ar0 clerförc också de tvii afbildriingar, soin liar lerririats, ej fiillt tillfretlsstiillaridc i fitiga oin skalets konturer. hrteri syries mig riarinast lilfs först frfin P>orriholin, IivnrifrGii (lock cnclast kfirnoi' fö~eligo. IIOSoss R r den antraflad allmfin .i-icl I min. (knappast). Ett annat Ater mater 2,25 rrini. i langa, 1 , 2 5 mm. i höjd- rid bakre och (knappast) 1 mm. i höjd vid frainre iindan sairit 2 X 0,s mm. i tjocklek. Mitt ofvan omnarnda, fragmentariska exemplar, som antagligen varit 6 mrn. lhngt, har vid friimrc andan en höjd af 2,25 rnni.; umbo nar ej fullt 0,5 mm. öfver lasranden. Med den af TERQUEM lemnade afbildningen visa mina exemplar en olikhet deri, att a dem urnbo ar betydligt lagre; att harpå bygga en ny art har dock srnts rnig s$ rriyckct dess mera otillbörligt, som MARTIN'S A ~ c asi7ze1?i1wiensis,hvilken just i detta afseende mera liknar mina exemplar, af BRAUNS anföres som synonym till Mncsm-lo~zpzrllz c... 1 hvar<je handelse %r olikheten s& obetydlig, att det, litan tillgång på originalcxemplar, skulle blifva svart att uppst&lla nigori saker artskilnad. Denna art har endast f& närstgende (se härom vidare HHAUNS 1. c.). Den anföres friin lageil med Al,?. n?zge~latzl~coch A???.Bzlcklnvzdi. BRATJNS omtalar dcri ock, såsoiri sallsynthet, frAn öfre delen af lag med Am. ~ ~ l n ~ ~ o r b i s . Hos oss funnen vid I(urreniö1ln e,j sa alldeles siillsynt, cliiirilr~lden 134 grrind af sin obetydliga storlek liitt förbises.

Nucula distinguenda

n . sp.

Tafl. I, fig. 43-45.

Liten, tjock, oralt riindad, med undre kanten svagt bkgböjd; bakre och fräinre delen af lasranden bilda med hvarandra en vinkel af nggot öfver 100". Den förra 31- ternligen lang, svagt konvex; den senme kort, konkav. Frärnre andan ar något afstympad, snedt nedifrån uppAt. Afst~7mpning~nHr ej alldeles ratlinig; vid dess öfre !inda utmynnar en luniilan begransandc köl, hvilken stundom i yttre kanten blir gariska st,ark ; vid undre andar] begransas den af en, frari umbo ixtgående, yt,terst svag köl. Mellan clessa bhda kölar skalet starkt sluttande, riiigot afi,lattaclt. 1Jmbo fil* temligen starlz, frainiithqjd; u18

luriulari iir stor ocli bred, tydligt begr~trisad;ya helt exerri~)larvisar der1 sig i det riäriiiaste plan eller riagot högre Iarigs midteii. Area djup, larig och sirial, ej tyclligt begransad. Ett helt exernplar visar er1 langd af 5,5 min. och hö,jd af 4,5 iiiiii. samt a r 3 irirn. t,jockt. Mitt största exemplar &r 6 nim. IAngt och obetydligt rner %n 4,s iniri. 11ögt. ,Ister1 företer riAgon likhet iiied LVz~cula cordatcx GOLDE. (l'etr. Gerrri. II, s. 155 (147), t. 125, fig. 6). L)eiina iir dock starkare böjd saval i öfre-bakre sotri iiiidrc liariten, syric3s ha kortare främre Iiisrand ocli ej vara distirikt afstyiril~adi frarnre liaiiteri. KAgori slags köl tyckes ej heller förefinrias. Leda Gulathea D'OI~B.,soiri i öfrigt iriycket likriar var art, liar er1 bet(yd1igt inera p& langden utdragen forin. Förckoriiirier ej alldeles siillsyrit vid liurreinölla. 1% grurid af yttre likliet iiled ett par aiidra i sainrna lager förckornmnndc ilsta/*te- och ,\~z~cl~la-arter, förbises deii dock lgtt.

Nucula pinguis

11. SI).

TaH. III, fig. 22.

Urilbo Iiög och stark, föga aritciiiediari. ll~sraricleiisfr~iiireclel ar riagot konkav, föga kortare all der1 bakre, sorii iii- svagt liorives. Bada clelarrie bilda sii~seinellaiirat virikcl (eller obetydligt derutöfver). Undre kariter1 iii. jeiiirit, iiicri teniligeii svagt bö.jd; kid bada iiridarne öfvergar (ler1 iiied nigot starkare krökriirig teiiiligeri jeiiirit i sidokariterna. Vid framre aridan firis dock er1 svag tillstyrnrrielsc till bildriiiig af rostriini. Skalet ar tjockt, gliirisaride, iiied kriappast synliga, lioriceritriska ~t~rirririior,starkt liviilfclt. Area eller lunula ej rnarkbara. - Afbildade esernplaret, det eiida f~irina,har följande dirnerisioner: langd 2,25 mrri. (af livillza ungefar 1 , 2 5 ilirn. korrirria p& bakre deleri, 1 p i fr%rnre), höjd öfver umbo 1,ij rnni., tjocklek 2 X 0,75 mm. Gerioiii uinbos styrlca och subiiiediaria lage sarnt gerioin uridrc karitens jeinria böjilirig skiljer sig deriria art val fran öfriga Liasforirier. Funrien vid I~risliatjockt, visar er1 frHi~uinbo till bakre-uridre aridari utghende trubbig köl. Vicl flygtipt paseeride syries det fiillkoiiiligt &tt. Grarisknirig af val bevarade exemplar gifvn dock vid harideri tillvaron af en karakteristisk ornering, l) ?)

Deii i arbetet aiigifnn proportionen synes vara orätt beräknad. Deraf kornrn:~ 4,5 irinl. inelltiii uinbo ocli rostriiriis spets.

45

OJ1 LIAS I S Y D O S S ~ ~ ASISANE.

s ~ r s k i l d tfraiiitsiidaiidc ii slialets uridre och bakre del. 1)cri bestar af iva olika, livaraiidra Borsaride, systeiii af svaga, siris emellan parallela, glesa, upphöjda striixiirior. 1)et eiia utgöres af koncentriska strimmor, föga synliga å frainre andan, nasa bakre köleri svar]gando uppat i en kraftig bcige, derpå gående ngra vinkelratt mot Itisranden, i hvilkeris omedelbara ngrhet de böja af rnot umbo in p& den sardeles sinala arean. Ilet aridra syst,cmet åt<er gkr i eii rned lilsraiideris bakre del yarallel rigtnirig och fostsatter rakt ut till bakre kanteii. Deriria ornering karl ej gerria vaya tillfallig, enar jag observerat deii ii 3 exemplar, eller alla som liaft skalet battre bevaradt. ilrteri iir, såsoin narniiet arityder, iirsprungligen beskrifveri flqari 1;orriholrn. 7 cueinplar ar0 fiiririe vid Iiurreiriölla, 1 vid »Fylans tegelbruk)) och 1 vid Ii~~llernölla.

Leda Renevieri O ~ J P E L . Tafl. I, fig. 50- 52. 1856 1,etlr~ fL'e,~evzeri, OPPEL, JarufOrmatioi~, s. 95. 1858 ?lille l'ost~alt: i\'~lc~da, QUI~NSTEDT, Jlll'il, S. 55, t. 5, tig. 14 ( l , 2 ) . 1865 J,edn tei~iiistr~zatu, SEKQUEM et Yrti'r~r,, Lias infërieur, p. 89, pl. 11, tig. S. Iiertecieiai, EMEILSON, Liasmulde, s. 53. 1870 l871 i ) , BRAUNS,U i ~ t ~ r.Jura, e s. 370. 1876 » . SATE and BLAKE,l-orkshise Lias, p. 384, 111. 11, tig. 4.

C'inbories rikgot ariternedima, sina, böjda bakat, iniit och iiedit l). De lyfta sig (lock c j obetydligt öfver skalets bakre, temligen jemrit afsinalriaiide och till en lang ))svaris» utdragna, del. Frainre deleri ar afven något p4 tvitreri utdragen, iiieri ar jeiilnt rundad. Frarnre delen af lasranden fortlöper sakta sluttande, ternligeii ratlinigt fran ~iinbo. Lasrandens bakre del bildar vid sjelfva uinbo nastan rat virikel mot den fruiiire, iileil fortgår snart riitlinigt i er1 (omkring 30') fråri framre deleris afvikaiide rigtmirig. Uridre kanter] tir teiriligeri pardlel ined lasrandens friiinrc del, hvarigcrioin skalet i dess helhet far eri paronforiiiig oinkrets. Soiii »svarisens» yttersta spets sallail iir bevarad, karl skalets l&rigcl ej csnkt angifvas. Ett par exemplar visa följande diinensioner: I,a,ngcl: Höj d : 'gocklek:

Btt I~tiyerskal. %O iniri. (deraf 9,s l)a fi'iiirirc dcleri). 8 2,5

23

rriiil.

10 3

»

+

Btt uensterskal. (liaraf 11 l)& fr&mrc clclcri).

))

,If ofvaristacridc synes, att iiiusslaii A P ovariligt tuiiri eller platt i förli&llaride till (less liirigd. Bakre delen har en lttrig, ganska brecl, ~irgröptarea, skild frkl öfriga skalet genoni en skarp karit. Liirigs derina iakttages ett nigot starkare hvalfdt, vid urnbo börjarldc och s& srriciriirigoiri bakat bredare, solfj%clerforrnigt parti, livilket slutligeri ul~ptar svallseris hela bredd (1. höjd). Det ar hufvudsakligen skalets orrieririg soiii skiljer var art f r h i der1 rinrstaeride Lecln teaturtcta TEI~QUE~\I et PIETTE:, hvilkeri SATE, 1. a. C., 1). 385, l)

I fraga om orienteringen på skalet följer jag den af S E R Q Uocli ~ MPIETTE samt BRAUNSanvända nomeiiclaturen? enär den, åtminstone Iios deii senare, ar grundad på direkt observatioii af inantelbugtens läge IIOS arten i fraga. OPPEL och EMERSONbegagna. en omvänd termiilologi, enligt den skulle nrnbones siiledes vara fraii~åtböjda.

46

JOH. CHR. MOBERG.

till och rned vill betrakta blott soiii er1 varietet af der1 förra. Ytari Br riiimligeri öfverallt försedd mecl terriligen starka tillviixtstriinmor, löpande i det stora hela parallelt rried ind der kanten; ii det solfjCiderforiniga partiet böja de sig först s&, att de blifva jenilöparide iried öfre kanten, rneii derefter synas de, p i den arean begransande l~a~nteri, göra er1 tvar b&ge och löpa slutligeri 1~11gsarean ater mot urnbo. L. texturata iiter har en finare striering, hvilkeri ofta syries Iölia orecligt tillsarnrriari - deraf iiainriet - sitmt delar rnecl L. conqlannta, soin i allt öfrigt iir lik var art i fraga, egenskaperna hos arean. Deri ar riainligeri & dessa arter ej till hela sir1 larigd ut8t begränsad af er1 tydlig kant och höjer sig iniit rnidtlinien, s& att I: helt exerriplar deriria del fAr ett tabforinigt utseende. Då OP~JEL i sin beslirifning sager föga mer %r) att arten förekomriier eridast i Angulatuszonen och likriar GOLDPUSS'il'z~cula co~)~pla~zata, har jag föl* diagrioseri liufludsakligeii följt EMEIISON1. c. och BRAUNS.Det ;i tafl. I, fig. 52, afbildade exemplaret Cir troligtvis en ung form af deriria t . Sillv&xtlinierria siiv81 son1 allnianna formen stgmina v ~ 1öfvereris rned umboriala partiet af det a tafl. I, fig. 51, afbilciade csernplaret. Bakre delen sakriar naturligtvis Ciririu utbildad area och liar i öfrigt »svariseil» föga utbildad. Möjligen beror detta delvis l)& dess stora hrnckligl-iet, ty koiit,ureil ii iiiitt exeinylar visar sig ej fullt skarp i deriria karit, orn an föga af skalet har karl saknas. Pil annat satt lita EMERSONS ocli Qu~;NSTEDTS uttalanden ej förena sig l ) . Förekommer, enligt BI~AUNS, ej allcriast i Aiigi~latuszoiieri,utari tifvcil fast iiicra sallsyrit i ,~rietiszorien. Enligt E ~ I E I ~ S O Rro N exemplar funna inuti cri 1111~.yeo~/iet/*icus, sAlcdes i r Bucklaridibadderis öfversta afdelning. ~ E I I Q U E B I et PIETTEarigc) cless förekoiiist i lager frtiii Arigulatuszorieri upp till zoners rned U. acutuu. Onikring l 5 exemplar aro furirie vid Kurreniölla. l

Leda subovalis G o ~ u ~ u sSI).s Tafl. I, fig. 53-56. 1834-1840 N i ~ c i ~ ls~lbovulis, a G l o ~ u ~ u s sPetr. , Gerin. II, s. 1 5 4 (146), t. 125, tig. 4. 1839 ovtclis, FOHOHHA~IAIEIL, Borilliolrns Kulf., s. 50, t. 4, fig. 26. p) pulmte, QUENS'~EDT, Jtirii, S. 110, t. 13, fig. 4 2 ; s. 187, t. 23, tig. 16, 17. 1858 p) tur~icota, , s. 82, t. 10, fig. 7 ; s. 188, t. 23, fig. 18, 10. 1865 Ledu cfr aqz~ilaterulis, V. SEEBAOH, Geol. d. Inse1 Bornholm, s. 844. litcl~~~ce, l ) u ~ o m r s n ,Ettides puleorit. 111, pl. 19, fig. 3, 4. 1869 1879 » st~bovatis, LUNDCKEN, Jtira på Bornliolrii, s. 19, fig. 23. ? x .!!ZLC'U~CG sp. , )> , D , s. 29, fig. 28. J)

J)

Det har varit efter iiiyckeri tvckari, jag till ofvarlst&eridc art liiirifört er1 vid Iiurreinölla förekorniriaride foriri. 1)eriries savwl nldre soni yrigre stadier iiro till sir1 habitus ej obetydligt afvikaride fran Go~uvuss' afbilclriirig; dock %ro cie Ciririu inera afvikaride sinscincllari. Aldrc iridivid uppria cii ej obetydlig storlek. Mitt största eseriiplar höll 16,s isirn. i l ~ n g d ,11,s iriin. i höjd ocli 2 X 4 mrn. i tjocklek. Fullt utvecklade Rro dc l)

Den förre säger 1. a. c. att ynglet sakiiar deii liiiiga ))svansen)). Den senare åter afiildar 1. a. c. iiiider N:o 2 pii plattaii från Vaihinger Nest ett ungt exemplar ined långt utdragen, bakre del, hvilkeu egenskap ock sarskildt i texten framhiilles. - Sedan det, t. I, tig. 52, afbildade exemplaret redan var ritadt, har jag funnit ett annat, obetydligt större, iridivid, med väl utbildad ))svans,), meu i öfrigt fullkomligt öfverensstaminande med det nfiildade.

något oliksidiga, ined frarnre andan litet kortare, inera jemnt rundad i undre kanten, än der1 bakre andan. Derina senare ar nagot utdragen, dess öfre karit går fråii umbo alldeles rakt och sluttar temligeri starkt nedåt. Fritiiire låsranden ar dereniot svagt konkav; endast vid denna sida ar umbo tydligt markerad. Uridre kanten i sin helhet &r ganska starkt böjd, så att skalets största 18ngd i~ppnaspå ringa afstånd urider umbo. Det starkt hv~lfila skalet ar jemförelsevis tunnt, glansande och försedt ined fina, koncentriska strimmor. Urnbo ar spetsig, tydligt frainåtrigtad samt öfverskjuter låsranden helt obetydligt. Area och Iunula sakrias fullkomligt. P& iiisidan af ett skal har, efter bergartens bortpreparering, iakttagits cri upp11.jd maiitellinic, alldeles sa som den af QULCNSTEDT under narnn af A T t1c7xicnta 1. c. leinnadc figilreii utvisar. Detta synes dock e,j a alla exemplar. Såsom af denna beskrifning frstngfri., Rro i ~ t v u s n aesernl>lar teriiligeii olika typiska formen kallat Nzdcula af L. subovalis Gor,n~. Battre öfverensst!imina dc rned hrad QUICNSTEDT tuliicata. J a g har dock ?j velat i ~ p p f ö idenna ~ ~ som en sarskild art, enBr den grimdats p& en a kitrnor observerad karakter, som jag a iniila exemplar e,j (se t. ex. tafl. J, fig. 5 5 ) f ~ ~ n n ikonstarit t utvecklad. - Yngrc inclirid :ifvika i synnerhet derigenorn, att deras h ~ j d och langd i det ngrmaste aro lika; nigra matt l)&ddykn exerriplar m& har meddelas. ~a723d

( I t t i a ~ * af~~iivn*c ~f n7lclnn i~plitar), 2,50 inm. 1,

I 5,s inin. ( 11 kiinppast 3,0 ( 111 2,5 (

hiilfteil ))

Hdjd, Tjocklek; (Pvgo~tio~z). 4,s inm., 2 >( 1,oo iniii.; (100 : 82 : 86). ), föga iner äri 2,s , 1,oo N ; (100 : 83 : 33). 1, 2,s , 0,is ; (100 : 100 : 80).

Skalet ar ;i dylika individ elliptiskt eller till och med iiUstai1 cirkelrilndt; umbo 21- nigot mera rnarkerad och synes med en liten spets iiii öfver Iiisranden. Nigon skilnad inellari skalets olika rindar ar knappast rn<jlig att frfrri yttre sidan iakttaga. SAsorn mycket unga 21-0 de ytterst platta; musslan, sorn ar tjockast öfvcr de liopstötariclc ixmbonee, har annars öfverallt cn kant, skarp sorri en knifsegg. Till e11 Inöi:jan aiisag jag arten ined sakerhet kunna skiljas fråri Leda subovalis, mclii clctta visacle sig dock giills eridast o~uide extrema forrnerna. Några exemplar, tydligen tillsarninans med de öfriga bildande e n forinserie, visade sig s& m ~ c k e t öfrerensstamnia sfiv~lmed Gor,~euss'figur 1. c. som med exemplar frAn Sondelfingen i W ~ ~ t t e r n b e r gatt , det var oinö,jligt angifva riågon besttimdt skiljaktig karakter. IIvarl ~ , ~ J N D G R I C N1. c. anföi- friin Bornholm i ~ n d e rnarnn af i~zcculasp., torde vara ett iiiigt individ af denna art. LIETENS ficula ovalis (TTersteirierungen Wi~rtternbergs,t. 57, fig. 2) har mera frainstiiende i~inbones sailit största 1angde11 narrnare iindre kariten an v8r art. Leda c~quilate~nlis A. R ö m n (Oolitengebirge, t. 6, fig. 13) synes niig ganska lik; att döma efter afbildningen ar dock dess i~nclrekant mera tvart bqjd; största liingdcn koinmer ock nigot lagre ned an på våra exemplar. L ~ d n.s?iho?rnli~förekommer enligt BRAITNG i de af An?. C P ~ ~ Q I I Y Z LAln. R, navoei och An?, nzn7:ga~itatz~skarakteriserade lagen. TATE och BLAIEI.: ariföra arten anda nedifrån Bucklandilaget. Vid sitt första upptradande mycket sallsj7nt, blir arten först i de högre lagen mera allman. Arten, som sparsamt antyaffats I)& Bornholm, ar hos oss mycket nllmiin .c-id I)Fylanstegelbruk)) har ett exemplar aiitr&ffats.

dOH. CHR. blOBERG.

Trigonia modesta

ii.

sp.

Tafl. II, fig. 1, 2 ; tafl. III, fig. 23, 24.

SAval iniisslaiis alliniinna habitus soiii ock Iiisbyggriaden, för s6 vidt den kiiiinat ittkttagas, h%n~.isatill ofvan anförda slagte. Ett vensterskal (se ttifl. III, fig. 24) risar en stark, 2-tlelad cardinaltaiid, bakom clerina eri snial, svag, bakre siclotaricl. Framför cbardirialtaiideii och böl-jancle inidt framför uinbos spets, utgAr en stark, randligganclc, biigböjd, friiinre sidotarid, soin vidare fortsattes niecl en smal list, utgörande stiid vid iniiskelf2stets inre sida. Virlare har jag 5 ett fragment, utgörandc fi.~nircandan af (.tt högerskal (se tafl. I, tig. 2), kiinnnt iakttaga en Isng, sinal, nieii kraftig, 135ini-e ytan starkt strierad siclotaiitl. I)(.linn hörjaclr iniclt frainför iiinbos spets och satt temligeri iiara skalets kant. A fven hi\r utlöpte vidare k skalet en lntnell, t,jcriande till stöd för muskclf~~stet.Arten Ar starkt hvalf~l,sneclt i-itdragen ned&-bakht. Dcii framre, lsgre andar] lir jemnt riindad; clen bakrc iir snedt afstympad. Fråri umbo, som ar stol*, starkt inAt- och nedåtbeid, ined s4jelfva spetsen mö-jligen nRgot bakatrigtad, utgå tvenne kölar: en langre och starkare till bakreiindre kanten; en kortare, svagare, mera iiarmad Iisrandens bakre del. Faltet inellan dc bhda kölarne (arean) s&v%lsom det ofvanför belagna (das Schildchen) ar0 föga konkava, i likhet rned det öfriga skalet filllkomligt slata, ined undantag af de inesta,dels svagt framtiladande tillvkststrimmorna. Nigra af dessa aro dock, i synrierhct vid undre delen af störrcl kölen, nkgot gröfre, så att de till och mecl kurina bildn smA ribbor i ngrheten af nyssnarnda köl. Skalet ar ganska tunnt. h t e n kr i allmanhet liten. Tvb medelstora eserriplar visa fö1,jande mått i langd, hejd och t~jocklelz, 12,5 mm., l1 iiiin. och 2 X 5 inni. samt 1 4 min., 12 mm. och 2 X 5,r, rrim., hvnraf ffs de respektira proportionerna 100 : 88 : 80 samt 100 : 86 : 79. En stor Trigoniakgma, friin Rödmölla och bevarad i medellzornig, rostbrun sandsten, far antagtill deriria art. I sii fall iir det mitt st6rsts exernplar :if arten; dess krigd ligen !ir ö f ~ c r20 nitn. Mycket unga individ hafva eii ganska afvikande habitus; till en böyjan, (1% de annu knappast rnata ett par millimeter i Iiirigd och höjd, &r halire aridans öfrc filt (das Schilclchen) allcleles ritdimentRrt; man ser df i öfverstw kariten blott en yttei-st srnal, stundom niigot utslrjiltaiide, list; skalet förefaller riastan alldeles platt, trianpiiliirt. Det ;i tafl. III, fig. 23, afhildade eserilplaret börejar redan riagot mera nRrrna sig r l c i ~ t viixnes forin. Omkring 10 esemplnr iiro firnrie vid I var. plicatn, QUENSTEDT, Jura, S. 193, t. 23, fig. 34. ? 1 8 6 5 Pleei~*otoli~al*ia gra~izilata (DEsL.), V. SEEBACH,Geol. d. Inse1 Boriiholm, s. 345. 1871 ecpnnsn, R n a u ~ s ,Untere Jura, s. 276. 1876 Cryptaizia expolisa, TATE,yorkshire Lias, p. 334. Jiira p i Bornholm, s. 1 2 , fig. 2, 3. 1 8 7 9 Plezl~.otomai.ia 1) , LUNDGREH, )>

))

Yastan sliiff'ormig, rned bredden betydligt större an höjden. Tre exemplar visade följande förhållaiiden mellan bredd och höjd, namligen 1 8 : 11, 1 7 : 10 och 1 0 : 6. Ett eseinplar höll 30 nim. i diaineter. Innersta vindningarne ar0 n;"igot niera utdragne an de yttre, hvilka slutligen bli nastan vagrata. Bandet, som å innersta vindningarne ej &r särdeles framstående och alltid f~!llstandigt tackes af narinast yttre vindning, blir endast fullvuxne exemplar bildar det pil sjelfva kanten en B yttersta vindningen synligt. slatt,ande, svagt kullrig samt fran öfriga delen skarpt skild, yta, höjande sig nagot öfvcr angransande delar af basen, men skild från narmaste delen af sidan endast genom en skarp linie. Under det att kanten å yngre exemplar Rr rundad, blir den siilundn a aldre rriera skarpt framstaende. Undre sidan iir starkt hvalfd; å aldre exemplar går den närniast under bandet lodratt ned eller ar till och rned något utat bugtig. Derefter beskrifver den en jemnt bugtig yta, tills den n k den vida nafveln, hvilken dock ar fullsthridigt taelit af en utåt konkav, stundom nastan trattforniig, callus. Å yngre exemplar ar undre sidan ej p& Iingt n a r sil uppblåst. Yafveln iir Rfven d& tackt. Inga spirallinier finnas. Orneringen bestar i fina, tiittstaende tillv%xtstrinimor, frAn söininen g&ende nästan ratlinigt, nilgot snedt bakat, anda till ornedelbara narheten af bandet, hvarest de i en stark båge höja bakat. A bandet bildas en liten, frainiit konkav, h5ge. Uncler bandet böja de först något frarnat, derpa åter nigot bakat, tills d e n&nafvellianten, der de rigtas iinnu mera bakåt. Exemplay med delvis bibehå,llen mynning viss ock, att denna varit ursvängd i det pb nafvelyt'an liggande partiet. Den af callus fylda, eller rattare af en callös skifva t,ackta, nafveln &r genom en tycllig kant skild fraii undre sidan. Yngre exemplar hafva, å öfre sidan s k t a , vindningar; å aldre dererriot visar sig nara sömmen en rad oregelbundna knölar eller ansvallnirigar, ej tydligt begransade och ej inverkande pil ofvan omtalte tvarstrirnmors förlopp. De tilltaga i storlek p& sarnrna gång som öfriga skalet. Den del

A

af sidan, som tacker föregaende vindnings band, ar alltid jemn, nagot nedtryckt, strax derutanför börjar det ansvalda partiet, ndende till urigefar sidans halfva höjd (bredd). Efter en lindrig depression höjer den sig åter något litet mot bandet. Sasoin redan riamdt, blir sidan i sin helhet riastan vågrat. I frbga oin skulpturen hos PI. e-ansa Sow. finnas nagot olika uppgifter hos de olika författarne. I frbga om alla öfriga karakterer såral soiii ~t~vecklingens förlopp synas deremot uppgifterna val öfverensstamma. GOLDPUSS omriamner, Petr. Germ. III, s. 102 (96), att PI. expan.sa ar försedd med spirallinier. Samma uppgift återfinnes 110s DuMORTIER, Etudes palxont. II, p. 45; på afbildningen i samma arbete, III, p. 113, t. 18, g . 12, 13, %ro ock spirallinier antydde. Bylika anföras ock af CHAPUISet L)EWALQUE, Serrains secondaires, p. 98, dock endast för varietetsen Solarioldes, hvilken åter af SATE och BLAKE(Yorkshire Lias, p. 334), i strid mot, hvad vanligen ar fallet, anses såsom en 1. C., att å ~ l d r eexemplar öfversta kanten blir ansvald, skild art. Vidare sager GOLDPUSS ofta knölig. BRAUNSåter sager (Untere Jura, s. 276), att hvarje annan skulptur an band och tillvaxtstrimmor saknas; han omriamner ej ansvs~llningenvid sidans öfre kant. PI. rotellafo~nzis DUNIIERföreter, i synnerhet i iingdomsstadiet, ratt stor likhet ined vår art; utvuxne exemplar skilja sig genom sina rundade vindningar. PI. helicij'or~nis E. BESLONGCHAMPS har ej fullstandig nafvelutfyllning. PI. polita Sow. har högre, jenirit sluttande spira. I öfrigt %ro alla dessa, delvis sisom synonyma hopblandade, arter tnycket narstående PI. expansa. - Arten uppgifves af BRAUNSförekomma redan i Arietisskikten och i lag med d. zipl~us,men mera talrikt först i mellersta Lias eller lagen med A. Janzesoni, A. centaurus, A. Davoei och A. n2a~garitatus. De af LUNDGHEN 1. C. anförda exemplaren från Borriholm synas representera ungdomsstadier. Hos oss förekommer arten ej alldeles sallsynt vid I(urrern6lla; afven vid »Tosterups vestra grans)) ha ett pas exemplar antriiffats.

Turbo compositus

n. sp.

Tafl. II, fig. 36; tafl. III, fig. 28, 29.

De exemplar, som antr~ffats,aro alla mycket defekta. Tillsammans lernna de dock en ganska god förestallning om den art, jag ansett mig böra p4 dem uppstalla. Arten Br liten, låg, bestående af föga niel- an 3 a 4 temligen hvalfda vindningar. Apicialvinkel ungefar 60". Spiralgående langs sidorna löpa tv$ starka, upphöjda åsar, af hvilka den ena, bildande sidans undre kant, endast ar synlig p& yttersta vindningen. Den andra går parallelt med denna, på ett a f s t h d något mindre &n sidans halfva höjd. Sidans öfre, större, del bildar med den undre, nastan lodrata, delen ungefar 135 graders vinkel; bada iiro i det narmaste plana. Undre sidan ar starkt hvalfd; mynningen tyckes vara rundad; nafvel saknas. Ofver sidorna löpa fina tvarstrimrnor, å öfre delen något bakåtrigtade under deras lopp nedat. PA undre sidan niarkas 4 h 5 smala, spiralgående, upphöjda åsar. Vidare utgå från öfre sömmen något större, oregelbundna (mjuka) tvarveck, hvilka %ro synliga afven å undre sidan och lemna spår p$ karnan. På den langs sidornas tnidt löpande kanten finnas sm%, smala, aflånga knölar, antagligen bildade vid

62

JOH.

CHR. MOBERG.

de nyss omnamda gröfre tvarveckens passerande öfver rneranämda karit. Antydan förefinnes ock till srnå spiralgående veck å sidans öfre del; å det tafl. III, fig. 29, afbildade exemplaret har jag kunnat urskilja 2 stycken dylika. 3 exemplar aro funna; alla vid Iiiirremölla. Möjligen bör ett exemplar från Bornholm, etiketteradt ))Rosniandeb~lctet ved Havet)), ock föras hit.

Turbo solarium PIETSE. Tnfl. II, fig. 37-41. 1856 'liirbo solarlzi?n, PIETTE,Gres cl'Aigleinont, p. 205, pl. 10, fig. 16. » , TERQUEMet PIETTE, Lii~si~lferieul', p. 50, pl. 3, fig. 22-24. 1865 tiro, DUYORTIER, Etudes pnlkont. II, p. 191, pl. 45, fig. 7, 8. 1867 solai+iunz,TATE and BLAKE,Yorkshire Lias, p. 343, pl. 9, fig. 16. 1876 J)

Ile liarakterer, soni alltid iitmärlia arten, aro: lag spira, rund mynning, liten eller ingen nafvel, i allmanhet rundade, glatta vindningar, 4 h 5 till antalet. Redan af den obestamdhet, soni vidlåder derina diagnos, torde framgå, att arten iir högst varierande. Kafvelpartiet, apicialvinkeln, vindriirigarnes form och ornering, lernna alla harpa exempel. Nastan alla författare ornnainna ocksa variationer i ena eller andra hanseendet. Salunda angifva SERQUEM och PIETTE 1. C., såsoin utmarkande för arten, att de inre vindiiingarne iiro kantiga, försedda med svaga tvnrstrimrnor, den yttersta vindningen rundad, nafveln trådfin, belagen i en fördjupning och oingifven af veck, mer1 omtala ock aridra foYmer, med alla vindningar rundade, samt ater andra med vidare nafvel, ej orngif\-en af veck. I)UMO~~TIER anför 1. c. under riamn af 1'. tiro en tydligen hithörande form med glatta rundade vindningar och utan nafvel. Enligt TATE och BLAIIE 1. C. iir detta den allinarinaste formen i Yorkshire Lias. Dessa författare omnamna ock T u ~ b oBurtoni SATE såsom en varietet rned longit~~dinela (spiralgående) liriier, samt nied eller utan riafvel. Frari Ii~i~remölla föreligga rnellan ett och tv%hundra exemplar, företeende minga olika former. Flera af dessa skulle helt visst antagits för skilda arter eller tltminstone varieteter, om blott de olika karaktererria visat tecken till bestamd inbördes gruppering. Sa ar dock e.1 fallet. Enligt min erfarenhet skulle derföre en fullstandig beskrifning af arten snarast blifva ett angifvande af de granser, mellan hrilka hvarje siirsliild karakter varierar. Genoni beslirifning af ett specielt individ torde dock lattast en redig bild af arten i fraga erhållas. - Eri bland de vanligast förekommande formerna iir den ii tafl. II, fig. 37, afbildade. Dess Eiö,jd %r 5,5 mm., dess bredd 5 rnm. Viridningarrle, 4 till antalet, ar0 alla uppblåst rundade; sörnmen tydlig, linieformig; apicialrinkeln ungefär 80"; nafvel saknas; innerltippen callös. Tvtirsöfc-er vindningarrle gå talrika, fina, något baliiitböjda tvarstrimmor. P& undre sidan iiro de starkare ocli löpa tillsammans mot centrum, hrarest bildas en miridre valk utmed innerlappen. - Stundom, fast mera sallsynt, synes verkligen er1 hårfin nafvel, ilastan taclit af den callösa irinerl%ypen. Ett dylikt exemplar iir afbildadt på tafl. II, fig. 38. Dess apicialvinkel ar endast 70". Tvarstriminorna bilda a undre sidan ratt starka veck kring riafveln. Afven p i sidorna kan man iakttaga mindre sadana. Safl. II, fig. 39, visar en ofta återkommande egendomlighet. Nara sömmen iakttages namligen, sturidom öfverallt, stundom endast på ett mindre stycke, langs vindningarne en

tydlig spirallinie, bildad genoni att vindningen der böjer sig uppat i en skarp vinkel och liksoiii sinyger sig intill den narmast föreggende. detta exemplar, ett bland de största jag funnit, a r bredden 7 mm., urider det att höjden blott ar 6,5 mm.; apicialvinkeln &r ornlsring 90°, nafvel salinas, h den svagt callösa innerlappens rand iakttages en liten, ruridad knöl. - Fig. 41 och 40, tafl. II, visa genomsliarriing af exernplar rned rninsta och största obsei.verade apicialvinlilar; den förra !ir omkring 60" och niigot konkav, den senare dereinot konvex och cirka 90". Skalet a r alltid tjockt och glansande; h karnor synes alltid en djup ilafvel. Ili~rbosolariz~w~ anföres fran lagen med A. anqz~latzcs,A. Bucklandi och Bel. acz~tus. -Arteil, som afven förekommer p& Boriiholm, &r, såsom redan naints, en af de allrnannaste vid Iii~rreiriölla. Den iir afven sntraff'ad vid »Tosterups vestra grRns».

A

Trochus l ~ v i v. s

SCHLOTHEIRI SP.

Tafl. I I , fig. 42. 1 8 2 0 'I'rochilites levis, v. SCHLOTHEIM, Petrefactenkunde, s. 159. 1837 75~0chzisg l a b ~ r ,KOCHoch DUNKER,Beitrage, s. 24. t. 1 , fip. 12. 1841--1844 1) » , UOLDFUSS,Petr. Gerin. I I I , s. 54 (52), t. 1 7 9 , tig. 12. n o n Trochus glaber D'ORBIGNY. » 1850 epzclus, D'ORBIGNY,Pal. Franc., T. II, p. 253, pl. 306, fig. 1-4. 1871 1) levzs, HRAUSS,Untere Jura, s. 264. n o il Trochzts lavis SILSSOX.

Högervriden, med hög spira; apicialvinkeln cirka 45". V i d n i n g a r n e , ungefar 7 till antalet, föga tilltagande i höjd, hafva plana eller eridast svagt konvexa sidor, hvadari sömmen endast synes som en svag, rnen tydlig, fåra. IIvarje vindnings sida ligger i samina plan, som den föreghendes. Undre ytan, som med sidan bildar e n skarp kant, ar nastan plan utom vid sjelfva mynningen, hvarest den blir &got hvulfd; p& grund deraf blir ocksh kanten har mera slö. Hafvel saknas eller &r triidfin. Hela ytari förefaller glatt. Vid narmare pgseeride visar den sig dock försedd med talrika tillvaststrimrnor, hvilka A vindningarnes sidor förlöpa temligeri r ~ t l i n i g t ,nigot baktttrigtade; A undre sidan gA de i en lindrig, framiit konkav, bige mot centrum. Vid skalets nötning blifva de stundom nigot oregelbundna och framtrada starkare. Inre lappen tyclies rnig visserligen s ' D'OEBIGNY'Sofvan citerade figurer mera parallel med spirans axel, Rn som G o ~ u ~ u s och utvisa. men detta kan möjligen bero p& kantens I ~ d e r i r i g . Sasom ofvanstiiende syrionomiförtecknin utvisar, beslirefs arten redan 1820 af v. SCHLOTHEIM. 1827 beskref och afbildade NILSSON (Petr. Suec., p. 12, pl. III, fig. 2) under samina namn en helt aniian art, liarröraride f r i n Sveriges kritsystem. D& siilunda namnet först tillagts h:~r beslirifna Liasfossilet, maste för KILSSONSa r t ett annat namn valjas l). Troch7~s Deshayesi SERQUEM (Etage inf. liasique, p. 262, pl. 4 (15), fig. 13) a r lik ~ den arten i fraga, fasttiri venstervriden. Hvarje föregiiende vindning ö f v e r ~ k j u t edock följandes öfre kant; dessutom uppgifves arten vara naflad. - T~oclzzcsoptio DUMORTIER l)

Jag skulle derföre vilja föreslå att NILSSONSartnamn, (ïioochzis) levis, utbyttes mot det likilande (Trochus) lanvi_iisculzis.

64

JOH.

CHR. MOBERG.

(Etudes paléont. II, p. 186, pl. 45, fig. I l ) ar riAgot lik vår art, har dock till\-axtlinierna fl-nrnntrigtade samt nAgot inera konvexa viridningar och ar djupt naflad. - T ~ o c l ~ calts carius DUMORTIER (ibidem, fig. 16) ar naflad samt har svagt konkava sidor; sista vindningen a ï undertill mera rundad och ornerad med spirallinier. Tt.ocl~i(~l~(~z~i.c SCHLOTH. anföres fråri lagen med Anz. Janzesolzi, Aln. ce?ztau~*.zts och Anz. Dtzz~oei. Hos oss iiro funna 2 esemplar, hvaraf ett vid I(urremö1la och ett vid »Fylans tegelbruk)).

Straparollus? clathratus

n. sp.

Tafl. II, fig. 43.

Genusbest%miiingen niigot osaker, alldenstund skalet fattas b hela ofvansidan. Snackan ar niistan skifformig, nied lag spira, och synes ha bestått af 4 vindningar, af hvilka de inre aro ofvan rundade, de yttre inera plattade. Undre sidan, sorn ingenstiides företer. nAgra skarpa kariter, utan ar uppblkst rundad, g i r först temligen lodratt nedst, böjer derpk ganska tvart oin och sluttar långsamt mot nafl-eln, som ar stor och vid, så att de inre vindningarne syrias. Ofre sidan af vindningarne synes ha varit kortare an ava al basens lodrata del som nafrelytan. A ett par exemplar finnes r i d nafveln en del af skalet bevaradt, orn iin n2got förtryckt och förskjutet, s& att scjelfva nafveln derigenorii till en del lionimit att döljas. Detta skal visar s& pass egendoirilig skulptur, att jag ej treliar att derpå grunda en artbest~rrining. Det &r försedt med 7tterst tattst8eride spirallinier af rexlande groflek. Dessa korsas af, likaledes till finhet vexlande, tv?~rstritnmo~, i viss rnån bildande smii bagar mellan de gröfre, spirala striiniiiorna. Dessutom bildas kring nafveln smf1 tvarveck, böjde i en svagt bakat konvex hage, ett förhAllande, hvarigenom man niistan ledes att tanka p& S01a~iu1)zsåsoin ratta slägtnamnet; dock synas rynkorna val knappast ha varit så pass regelbundna, att man vid dessas förekomst bör fasta större vigt. IZarnan iir ej olik sådana af den i samma lager förekommande PI. expansa Sow. P& dessa senare finnes dock ofta, men ej alltid, såsom rriarke efter bandet en f k a langs kanten, under det att karnan af arten i fråga har dat, rundad kant. Det iir dock omöjligt att bestiirnnla arten blott pA kgrnor. Ett ej obetydligt antal siidana föreligga också, om hvilka man ej kan afgöra, huruvida de höra till denna art (eller inöjligen till den i sainina lager talrikt förekornmande PI. espalzsa Sow.). Endast två exemplar, med bevaradt skal ocli sålunda ined sakerhet bestambara, %ro funne ; bHda r-id Iiurremölla.

Turbonilla grata

n. sp.

Tafl. II, fig. 44.

Liten, spetsig, endast bestående af 3 vindningar. Embryonalvindningen ar venstervriden. De der@ föl<jande ha plattadt konvexa sidor. Undre delen och kanten iiro rundade. Mynningen ar rundad, niistan hel, inre lappen ar genom en fAra ra1 skild från öfriga skalet. Sömmen ar tydlig. Sniickan förefaller alldeles d a t ; under luppen visar

det sig dock, att R vindningarnes sidor finnas svaga tvarstrirnmor, hvilka fortsatta in ptt undre sidan. Yttre lappen ar fast vid föregaende vindriing medels en ganska bred sörri, hvilken framför lappen, rtt litet stycke bortåt, liksom i förvag deniarkeras genom tvil spirala linier. A det harigenoni begransade faltet iiro tvarstrimmorria sardelcs tydliga. Vicl ))Fylans tegelbruk)) ar funnet ett utriiarlzt vackert exemplar, 1,s mm. 1;ingt och ungefiir 0,75 mm. i diameter. Afveri frar1 IJ

J)

Föga involut, frhi sidorna hoptryckt. Externsida rundad, utan köl. Förscdcl iriccl ruiiclade, nagot olikstarka ribbor, sorn löpa tvarsöfver från ena sidans sörri till deii aridras. Ilessa ribbor bli starkare och bredare ju mera de aflegsna sig frriri sörnrricn. Arteri förandras högst betydligt under sir1 utveckling. Allra innersta vindningarne iiro sliita, rundade (tafl. III, fig. 3 d). Efter ungefar 3 vindningar %r diametern 3 inm. och börja ribbor upplsonirna. De 5 eller 6 första Bro knappast synliga i internkanten och iiro ej obetydligt bakåtböjda. De följande äro nastan raka, möjligen annu cn liteii tid ndagot baligtrigtade ocli afsatta vid esterrikanteri er1 stark, rundad, spetsig knöl, hvarp2 dc> iiridra rigtriirig rncd ornliring 30" och i en svagt framat konvex håge g& till externsidaris inidt. Langs denna löper en svag, rundad köl. I'& denna förenas hvarje ribba ined er1 dylik, lioiiimande från rriotsatta sidan. I hvarje skdan föreningspilrikt blir kölen riagot arisviild och får derigenorn i viss rnari ett perlbaridslikt utseende. Externsiclan blir plattad, kairirariies tvarsriitt riarrnar sig rektarigelfbrmcri. Skalet har fina strirnrrior, parallela rricd ribborna. Ett dylikt exeiril~lar ~r afbildadt tafl. III, fig. 3. Jeirite cri ej afbildad del har det 11 rrini:s diarrleter och iitgöres af oriikririg 4 viridriiiigar. Nibborria uppgii till ett arital af 29 i sista hvarfvet. Vid 10 rrirn:s d i a ~ r i e t ear ~ srlackans riafvel rikra halfteri och karniiiarens höjd och bredd ungefar 3 mm. - Enligt ORBIG BI GNY 1. c. bibehttller fossilet e,j fullkomligt denna sir1 habitus liingre an tills tlct ritttt 10 rnrri:s diaineter, hiirefter aftager kölen siri2riirigo1ii i st,yrlia och försvinricr ~lut~ligeri alldelcs, viridriingarric böl-,ja hoptryckas frkri sidorria, kriölarric i externa kariten aftaga i styrka. Vid 130 11iin:s diameter iir kriölranderi i exterria kariteri ej lririgre synlig på karnari. Ribbornas arital u p p g h till 54. - Det af inig, tafl. III, fig. 1, afbildade exemplaret har ngtt detta stadiurri; det håller 115 rnrn. i cliarrieter och ar alltigenorri kamradt. Vid 105 mm:s diarrieter ar yttersta kainiriareiis höjd 30 och bredd 20,s iriili. Nafvelns diameter ar ungefiir 52 mrn.

[Iriricrsta viridriir~ga~iic iiro iiiestadcls fiirstörcla; det har (lock lyckats uiig att derur uttaga ett iriiiidrc stycke, hvilliet visar, att vid urigefiir 19 inili:s dianieter fiiinas i externkariten Iiriölar a ribborna (tafl. III, fig. 1 d)]. Nagot iner ar1 2 vindriirigar iiro fullt synliga och jcrnförelsevis val bevarade; 8 den inre iiro ribborria smalare och sliarpare. Skalet ar i sttviil deriria soin yttersta vindningen förseclt med fina tvRrstrirrirnor, parallela rned ribo r r Dessa senare, sorri 8. yttersta viridriirigen upl)gK till ett arital af niirrnare 60 styckeii, visa hiir ett egcridoiiiligt förlolq). Mellari söiiirneri och sidaii 11% nafvclytari iiro (le svaga, riigot bak&tbö,jde; sidari löpa cfe riastari r!itliriigt, srieclt fraii~htrigtade,Rrida tills dc riatt sista fjerdedelcn af sidaris höjd, d& de böja sig mera fraiiiKt, för att öfverg.5 cstcrrisidari i er1 jeinri, iiiigot framiit konvex, hage. Soililiga ribbor visa p& den ritlia cleleri er1 ytterst lindrig frarriiitbugtriirig. - Ilet tafl. III, fig. 2, afbildadc fragrneritet visar ovariligt starliit och synes iiicst jciiiförligt rriecl QUENSTEI)TS varietet costosu,~. Gtoiii clc 3 afbildade eueiriplaren firirias 2 iriclivid, tillhöraricle urigdornsstacliet; visscrligcri har jag funnit ännu ett par Ail~inonitf~agirient, iiieri dessa iiro dock <j fullt bcstiiiiibara. Alla exerriplaren äro furina vid li

sp. .................................................

Ammoniles J